Idag begravs Kajs mamma och jag ska arrangera blommorna på kistan och lite annat.
Igår gjorde jag ett hjärta fyllt av röda rosor bland annat från Kaj, Barbro, Pelle och barnen.
Nu har inte Kaj och Barbro någon kvar alls i familjen mamma, pappa och brorsan är borta.
Men det är tur att Kaj och Barbro är så tajta som syskon nu ändå.
När Kaj var och skulle säga adjö till mamma så fick han för sig att han skulle kolla om hon verkligen VAR död...
Han böjde sig stilla över sin mor, såg lugnt på henne på henne och sa högljutt :
"-BööööH !!!"
Det kunde ju finnas en minimal chans att hon faktiskt levde mitt i alltihopa...
En av Camillas kompisars pappa dog för många år sedan. Istället för att gråta och vara ledsen så fick hon ett skrattanfall mitt i kyrkan som heter duga...hon och en annan kompis satt och asgarvade så det ekade i väggarna...tårarna rann ...men inte av gråt...utan just av skratt...
Kanske inte så kul för alla anhöriga att någon sitter längst bak i bänkraden och asgarvar på en sådan speciell händelse som en begravning ?!
Men....alla reagerar olika...Camilla gjorde det ju inte för att vara elak...inte heller Kaj vill skrämma syrran som stod bredvid med att reagera som han gjorde...
Alla kommer vi dö någon gång...men många är vi som är rädda för döden.
I Sverige är det lite mer tabu än i många andra länder. Här hemma så håller vi helst våra barn borta från en begravning..
Vad är rätt och vad är fel ?
Kan man få bestående men om man som barn är med på en begravning eller är det bara bra att man får inblick i hur livet egentligen fungerar så nära döden ?
Barbros dotter Evelina med en gudomlig röst...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar