Vila i frid Hjördis.....................
2 st kransar hängde på var ida av kistan från Jeanette repektive Franks familjer...dessa gick i rött och vitt liksom kistdekorationen...resterande arrangemang jag gjorde gick i rosa-vitt...med lite inslag av blått eftersom Hjördis älskade sin blå klänning och blå ögonskugga...
Snittar, tårta och kaffe intogs i den mysiga prästgården...
Ludde skjutsade mig till syrran i Margretelund...Camilla hakade på en sväng...
Litet kvällsdopp i Bredvik...
Helenes grannar "Bergo", Lisa och lilla Lukas var sjyssta och tog 2 bilar så vi också kunde haka på...
Är inte detta sommar så säg.....?
I morse var det dags för Jeanettes mamma att begravas....
*vad hemskt det låter egentligen...*
"Att begravas"...
Det känns extra underligt i själen att ordna med en begravning för någon man känner.
Att stå i kyrkan och dekorera en kista med en människa man känner.
Jag brukar stå och prata med personen i fråga som ligger i kistan trots att jag vet att jag inte får några muntliga svar tillbaka....men jag tror faktiskt att det någonstans finns en chans att den avlidne lever kvar och lyssnar ändå...så tror jag...
Begravningsgudstjänsten var en riktigt bra en...
Den kvinnliga prästen var väldigt lättsam och med stor inlevelse och en gudsbegåvande sångröst gjorde hon det sista avskedet för Hjördis till en minnesvärd dag.
Efteråt körde Ludde mig till Helen i Margretelund där Vickis, Wille och mamma befann sig.
Nu har mamma åkt hem så nu vilar vi oss en stund innan syrran kommer hem.
Funderar på att dra ner till sjön och bada lite med barnen, ta ett litet kvällsdopp vore skönt.
Det är ju så attans varmt i detta hus...solen ligger på hela tiden och med fönster i taket blir det änu värre.
*vad hemskt det låter egentligen...*
"Att begravas"...
Det känns extra underligt i själen att ordna med en begravning för någon man känner.
Att stå i kyrkan och dekorera en kista med en människa man känner.
Jag brukar stå och prata med personen i fråga som ligger i kistan trots att jag vet att jag inte får några muntliga svar tillbaka....men jag tror faktiskt att det någonstans finns en chans att den avlidne lever kvar och lyssnar ändå...så tror jag...
Begravningsgudstjänsten var en riktigt bra en...
Den kvinnliga prästen var väldigt lättsam och med stor inlevelse och en gudsbegåvande sångröst gjorde hon det sista avskedet för Hjördis till en minnesvärd dag.
Efteråt körde Ludde mig till Helen i Margretelund där Vickis, Wille och mamma befann sig.
Nu har mamma åkt hem så nu vilar vi oss en stund innan syrran kommer hem.
Funderar på att dra ner till sjön och bada lite med barnen, ta ett litet kvällsdopp vore skönt.
Det är ju så attans varmt i detta hus...solen ligger på hela tiden och med fönster i taket blir det änu värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar