måndag 10 november 2008

I torsdags eftermiddag ringde polisen till oss

Har inte orkat skriva något sedan i onsdags...allt är bara konstigt...man är helt trött och slut i hela huvudet.
Jag och Danne gråter i omgångar av allt som händer.

Danne fick ett samtal på eftermiddagen:
-Hej, jag ringer från polisen, vi har beslagtagit er sons vapen !

Danne höll på att trilla baklänges av det...Vad har hänt nu då ?!

Jo till saken hör att Wille skulle åka till Ewa ute i Danderyd där han brukar tillbringa en helg i månaden.
Ha har ett leksaksarmborst han hade lagt ner i sitt gitarrfodral som han brukar skjuta gummipilar med sugproppar på och pappersflygplan.
Tyvärr hade han inte talat om för oss att han tagit det med sig, så vi kunde sagt till de i skolan.
Han skulle nämligen till Danderyd dagen efter och hade musik o ville ha sin elgitarr med både till skolan och Danderyd.

Efter att Wille åkt hem i torsdags gick lärarna in i rummet där fodralet var inlåst hos de.
De tog ut den lilla armborsten och ringde polisen. Det kunde ju vara något farligt...... ?!
Inget samtal till oss från de var tänkbart tydligen.

Istället för att kontakta oss...mig och Danne som är föräldrar till Wille...väljer hans lärare att ringa till polisen !!!!!?????
Vi fick alltså ett samtal från polisen på eftermiddagen EFTER att skolan pratat med de,...
Helt sendvridet...
Jag har påtalat flera gånger att ÄR det något som händer...minsta lilla...ring MIG !!!

Willes lärarinna ringde mig sedan dagen efter för att förklara lite hur de hade tänkt...
De var oroliga att Wille skulle hämnas på en klasskompis som är elak mot Wille, genom att skjuta hoonom med armborsten...(Jaha...med vaddå,,,,pappersflygplan eller gummipilar ?!)
Sen känner de sig själva hotade av honom...de är rädda för vår 8-åriga son...
Jo...de ville inte oroa oss i onödan....därför ringde de inte oss på en gång... !!!
De tycker att vi har så mycket annat besvär....

VA ???!!! Blir vi inte mer oroliga om polisen ringer oss ?????!!!!!
Hur ÄR tankegången där egentligen ???!!!

Jag har alltid haft förtroende för Willes lärarinna....hon verkar kämpa i motvind däremot,,,för det finns andra viljor på skolan...jag tror att jag inte är helt ute och cyklar när det gäller detta...
Vi har även fått det bekräftat från annat håll av andra som arbetar inom samma skolreform.

På eftermiddagen ringde Socialen och undrar om vi är intresserade av att lämna Wille på ett skolhem..... *puuuuh*... Jag har gråten i halsen när jag skriver detta...känns så fruktansvärt...
Samma sak som påtalades i samtalen dagen innan just på skolan...

Jag och Danne tycker inte att de gjort sitt jobb inom skolan än...alla resurser ÄR inte uttömda....
Att efter enbart 2 veckor på skolan få höra att ens barn inte är välkommen hos de för att EN lärare är utbränd så tycker inte jag att den läraren hinte ar där att göra...
Denna lärare är inte ens utbildad för att jobba med barn med speciella behov...

INGEN av de är utbildade inom det tydligen.....

Vad kan man då vänta sig ska hända och ske med 4 stycken elever med starka viljor och en sjukdom som ADHD och Damp ?!
Explosion såklart !!!!! *doooooooooh*....man behöver inte vara hjärnkirurg för att förstå det...

Så nu är vi här i detta skede att vin inte vet vad vi ska göra...
Han är ju inte välkommen i skolan förutom av hans lärarinna som försvarar honom men näbbar och klor...
Idag är i alla fall studierektorn på plats för att syna allt i sömmarna och för att se vad som egentligen händer mellan lärarna och deras dåliga kommunikationer...

Och alldeles nyss fick jag ett sms att hans fritidsledare är sjuk och inte kan ta Wille i eftermiddag....*suck*.....och vi som har så mycket att göra på måndagar.....
Trist att de ännu inte hittat någon backup ännu...

Jag tror inte att jag hunnit skriva ens hälften av det som hänt men detta är ändå lite av grunden till allt som sker just nu...

----------------------------------------------------------------------------------------

När ska politikerna förstå att det är en sundare inställning att investera i barn än att ta hand om kriminella i framtiden ?

2 kommentarer:

Anonym sa...

“This is my wish for you: Comfort on difficult days, smiles when sadness intrudes, rainbows to follow the clouds, laughter to kiss your lips, sunsets to warm your heart, hugs when spirits sag, beauty for your eyes to see, friendships to brighten your being, faith so that you can believe, confidence for when you doubt, courage to know yourself, patience to accept the truth, Love to complete your life.”

Erfarenheterna vi haft har gett oss hopp och tackar dem minuter, timmar,t o m dagar vi fått andrum. Man lär sig värdera livet helt annorlunda när man kämpar för sitt barn. Man lär sig också hur ensam denna resa kan vara. Speciellt inom skolvärlden. MEN, vet att dem ungdomar som lärt sig kämpa blir dem som uppnår en hel del fantastiska underverk som vuxna.Det är dem som ser,som upplevt "systemet" som ändrar på den. Hur många känner inte vi alla som hade det djävulsk som barn men som idag är kända om inte miljonärer....inom varje branch. Dem hade alla en sak gemensamt, någon som trodde på dem, ställde upp, gav dem kärlek, en kram, deras tid. Jag minns en lärare som idiot förklarade mig i 9:an. Sa att jag aldrig skulle bli något. 3 år senare pluggade jag på universitetet som 18 åring och riktade in mig på vård. Vad fick mig att uppnå detta??!! En lärare som sa, "jag tror på dig...du kan och jag ska hjälpa dig". Det räckte med dem orden. Gäller bara inte at tro på idioterna som saknar kundskap. Det dem borde göra är: HUR kan vi bättre hjälpa Wille. Vad behöver vi göra.....
Ja, till att börja med....SKA DEM TÄNKA PÅ HUR DERAS OMOGNA,OKOMPITENTA, SKADLIGGÖRANDE BETEENDE OCH ORD SKADAR DENNA LILLA POJKES PSYKE, SJÄLVFÖRTROENDE FÖR RESTEN AV HANS LIV. Jag blir så ARG!!!! Tur är att ni "orkar" på något ofattbart vis fina styrkan. Stryrkan är våra barn....våra älskade barn. Vad gör vi inte för dem. Wille kommer alltid älska ER för allt ni gör...men kommer ALDRIG glömma dem som är såkallade "vuxna" och ska veta bättre.

Hälsa den "utbrända" läraren att det tar år att bli utbränd. Man blir inte det på 2 veckor. Det är "duktiga" ja sägare som aldrig ger upp som hamnar där. Riktiga kämpare. Jag har doktorerat inom ämnet! Utmattning är det korrekta ordet för "kort" psykisk belastning.

Tänker på ER MASSOR!!!!
Kram och STYRKA skickar vi till ER
Christina

Till lärarna: “I've learned that people will forget what you said, people will forget what you did, but people will never forget how you made them feel.”

Maria sa...

Tack för dina ord...

Kramar !!!